Vita Bandets Internationella Bönedag 20.9.2015

Till kyrkoherden

 

Vita Bandets internationella bönedag firas i år 20.9. Pastor Irja Eskelinen, generalsekreterare för Förbundet Vita Bandet i Finland, leder för tillfället Vita Bandets världsförbunds (WWCTU) kristliga arbete och organiserar förutom bönedagen i Finland också, i samarbete med lokala föreningar utomlands, motsvarande aktiviteter runtom i världen. 

Till Vita Bandet i Finland hör nio lokalföreningar på åtta orter: Helsingfors, Kuopio, S:t Michel, Tammerfors, Tavastehus, Uleåborg, Villmanstrand och Åbo. Vi vore tacksamma om också er församling kunde ha vår verksamhet som böneämne eller kollektändamål under Vita Bandets internationella bönedag. Våra lokalföreningar ställer gärna upp på olika sätt under söndagens gudstjänst, till exempel som uppbärare av kollekt, textläsare eller vid servering av kyrkkaffe.

Kontaktpersoner vid lokalföreningarna:

Helsingfors: Marita Saarela (irja [dot] eskelinen [a] suomenvalkonauhaliitto [dot] fi

Vår webbplats: www.suomenvalkonauhaliitto.fi/på-svenska

 

Bilaga: Förslag till predikan söndagen den 20 september (av Irja Eskelinen)

Vita Bandet kommer att delta i Kyrkodagarna i Kouvola 22–23.5. Vi finns på avdelning B 22 på Kyrkotorget. Välkommen att stifta bekantskap med oss!

Information om oss finns på vår webbplats: www.suomenvalkonauhaliitto.fi/på-svenska

Vi vill tacka alla församlingar som stött vår verksamhet under tidigare år! Vi hoppas att ni också i år kan ägna en kollekt åt oss.

Vår verksamhet kan presenteras på följande sätt under kungörelserna:

Förbundet Vita Bandet i Finland grundades 1905 för att hjälpa dem som på den tiden hade den svagaste positionen i samhället, det vill säga kvinnor och barn. Under sitt 110:e verksamhetsår har Vita Bandet fortsatt med sin mångsidiga verksamhet bland personer som lider av alkohol- och drogproblem, mentala problem och trasiga människorelationer. Till förbundets verksamhetsformer hör arbete med familjer, samtal med enskilda personer, terapeutisk gruppverksamhet och seminarier. Förbundet upprätthåller ett studenthem för kvinnliga studerande i Helsingfors och ger sedan 1909 ut tidningen Valkonauha. Vita Bandet i Helsingforsregionen, som är en av lokalföreningarna, upprätthåller Liisankoti, ett servicehem för kvinnor, i Helsingfors. Förbundets nio lokalföreningar arbetar utifrån sina respektive orters behov. Vita Bandets verksamhet bygger på den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem." (Matt. 7:12).

Helsingfors 18.4.2015

Med vänlig hälsning och önskan om rik välsignelse

Salme Elo, ordförande, ansvarig för fängelsearbete
Irja Eskelinen, generalsekreterare, pastor

 

EN PÅMINNELSE OM PÅSKEN MITT I HÖSTMÖRKRET (17. söndagen efter pingst: Jesus ger liv)

Vita Bandets internationella bönedag i september firas i närheten av grundaren Frances Elisabeth Willards (1839–1898) födelsedag 28.9. Sedan 1890-talet har rörelsens verksamhet beskrivits som organiserad moderskärlek (organized maternal love) eftersom syftet med arbetet är att hjälpa barn, unga och familjer.

Vita Bandet i Finland, grundat 1905, är en riksomfattande kvinnoförening med kristen värdegrund vars mål är att förebygga alkohol- och drogmissbruk. Vita Bandet vill hjälpa både enskilda personer och familjer att leva sunt och balanserat och inspirera allmänheten att främja en nykter livsstil. Förbundet vill nå ut till hela samhället, både kvinnor och män. Syftet med arbetet är att på ett mångsidigt sätt hjälpa personer som har det svårt.

Till Vita Bandets verksamhetsformer hör arbete med familjer, samtal med enskilda personer, terapeutisk gruppverksamhet och upprätthållande av ett studenthem i Helsingfors. Förbundet ger sedan 1909 ut tidningen Valkonauha. Vita Bandet i Helsingforsregionen, som är en av lokalföreningarna, upprätthåller Liisankoti, ett servicehem för kvinnor, i Helsingfors. Till förbundet hör nio lokalföreningar på åtta orter: Helsingfors, Kuopio, S:t Michel, Tammerfors (lokal verksamhet inledd 1902), Tavastehus, Uleåborg, Villmanstrand och Åbo (lokal verksamhet inledd 1896).

H

östen med sina kalla nätter för med sig död för det liv som vaknat under våren. Årstiden innehåller visserligen klara och soliga dagar, men också mörka och mulna dagar som påminner oss om den förestående vintern. Årstidernas växlingar påminner oss om att allt har sin tid. Varför hann den växt jag planterade aldrig bära frukt? Är det redan dags för frosten fastän det inte var särskilt länge sedan den ros jag fick på morsdagen började blomstra?

När jag betraktar höstens tecken påminns jag om de många förändringar jag sett under min livstid. Vart försvann åren då barnen var små? Och hur var det egentligen då mina föräldrar fortfarande var vid god hälsa och fulla av livskraft? Och jag själv då, hur lång tid har jag kvar att leva här på jorden? Å, om jag bara kunde låta bli att slösa bort min dyrbara tid på onödiga saker!

Inom kristenheten har man traditionellt velat stöda en sund medvetenhet om den egna döden. På kyrkogårdar vid många kloster finns därför alltid en öppen färdiggrävd grav. ”Fråga inte för vem klockan klämtar, den klämtar för dig”, sägs det. Att våra dagar är räknade ger varje stund särskild mening och ett alldeles unikt värde. Som präst träffar jag ofta sörjande. Vid en jordfästning läggs livets realiteter framför oss, och i sådana situationer är frågor om liv, död och meningen med allting ständigt aktuella.

Om jag dog i dag, vad skulle bli kvar av det liv jag levt på jorden? Har min tro på Gud och hoppet om det eviga livet fått synas i mitt liv? Ibland får jag e-post från en person som avslutar varje meddelande med orden ”Det är med dina händer Gud i dag välsignar människor”. Men vi måste också tänka på att tiden är begränsad och att jordelivet går mot sitt slut. Återigen undrar jag, om jag dör, kommer något jag gjort att leva kvar? Bibeln talar om synd som överskrider generationer, vilket är värt att tänka på. Vi måste bland annat vara medvetna om att det vi gör inte kan isoleras från vår omgivning. Vårt sätt att behandla andra sätter onekligen sina spår i tillvaron, och spåren finns kvar även när vi nått slutet av vårt jordeliv.

Söndagens text tröstar oss med löftet om att Kristus besegrat den död som människan och skapelsen så länge varit slavar under. Den som tror på Kristus har ett hopp som överskrider dödens gräns. Det är ett hopp som bär oss och lägger oss i Guds goda händer i vår dödsstund.

Vi kristna ska betrakta världen omkring oss utifrån det hopp vi äger i Kristus. I Efesierbrevet (6:18) uppmanar Paulus de kristna att i Andens kraft ständigt vaka och be. Det onda ska besegras med det goda!

Det är något vi måste inse, och det är långtifrån enkelt att förstå på djupet. Om allt ont låg ”där någonstans utanför oss” och allt gott låg ”här mitt ibland oss”, skulle det vara enklare att stå emot det onda. Men så är det inte. Bibeln lär oss något vi också vet med oss själva om vi tänker efter, nämligen att det onda finns i våra hjärtan och att ingen kristen i sig själv är fri från de onda makter som står emot Gud. Detta gör vår strid svår att kämpa. Jesu liknelse om vätet och ogräset som får växa tillsammans tills skördetiden är inne talar om hur vi nu lever i en värld där det goda och det onda ännu inte skiljts åt. Det märker vi lätt då vi gläds över allt det goda och förfäras över hur mycket ont som får ske. Ja, till och med när vi vänder blicken inåt, mot våra egna hjärtan, inser vi att vi inte är goda, utan ständigt felar.

2015 är Vita Bandet i Finlands 110:e verksamhetsår. Generation efter generation har förbundet kämpat för att råda bot på brist, fattigdom och lidande orsakat av alkohol och narkotika. Även om samhället förändrats en hel del sedan Vita Bandet i Finland grundades, är de nämnda problemen alltjämt aktuella.

Under sin vandring på jorden lärde Jesus från Nasaret dem som följde honom vilka de största buden var: Att älska Gud över allt och att älska sin nästa som sig själv. Den som strävar efter ett liv i sådan kärlek är kallad att verka bland sina medmänniskor i ord och gärning. Ett ord av tröst, en hjälpande hand, ja, allt som tjänar till att förändra våra medmänniskors tillvaro till det bättre, är värdefullare än vi kan ana. Jesus sökte sig till de mest utsatta, till dem som samhället skydde. Vi på Vita Bandet vill följa vår frälsares exempel. När Jesus berättar om den yttersta domen säger han till de sina: ”Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.” Gud vill att vi ska göra det goda mot våra medmänniskor och hjälpa dem som har det svårt, och vi är tacksamma över att Vita Bandet har möjlighet att verka just bland dem som lider av svåra problem. Det arbete som den första generationen av vitabandsvisionärer lade grunden till för 110 år sedan behövs fortfarande.

När vi ständigt tittar på klockan och stressar över dagar, timmar och minuter, är tiden för oss det som de gamla grekerna kallade chronos. När vi nervöst tänker på hur tiden går kan vi inte fly från det faktum att tiden är kronologisk, som det grekiska ordet antyder. Men Gud ser på tiden från ett annorlunda perspektiv. För Gud är tiden kairos, ett annat grekiskt ord för tid, som betyder tid i ett tidlöst, evigt sammanhang. Kairos vittnar om möjligheten att ta emot Guds kärlek som varar i evighet. Om vi betraktar vårt liv så som Gud gör, inser vi att livet inte är ett jagande efter år, dagar, timmar och minuter, utan en möjlighet att varje stund tacka ja till den nåd och de goda gärningar Gud vill erbjuda oss.

Denna söndag, som mitt i höstmörkret påminner oss om påsken, ska vi vända oss till korset, symbolen för död men också liv, lidande men också glädje, förlust men också seger. Låt oss kämpa för att bli vänner med dem som lider och frimodigt låta tårar av både sorg och glädje flöda medan vi vandrar den väg Kristus berett åt oss.

 

IRJA ESKELINEN