Predikningar 2016

Till kyrkoherden

Hälsningar från Förbundet Vita Bandet i Finland! Detta brev innehåller ett förslag till predikan för Vita Bandets bönedag 25.9.2016, en anhållan om förbön och kollekt och material med anknytning till den nationella kampanjen Nykter – Solklart!, det sistnämnda avsett att användas särskilt inom ungdomsarbetet.

Förbön och kollekt för Vita Bandets arbete

Vi vill tacka alla församlingar som bett för oss och ägnat vår verksamhet kollekter under tidigare år! Det har varit styrkande för oss att veta att så många ber för vårt arbete och vill bidra till det.

Lyft gärna fram oss i församlingens förbön och som kollektändamål! Vårt kontonummer är FI98 8000 1100 0623 23.

Vår verksamhet kan presenteras på följande sätt under kungörelserna:
Förbundet Vita Bandet i Finland grundades 1905 för att hjälpa dem som på den tiden hade den svagaste positionen i samhället, det vill säga kvinnor och barn. Vita Bandet arbetar med personer som lider av alkohol- och drogberoende, mental ohälsa, depression, ensamhet och andra problem. Till förbundet hör nio lokalföreningar runt om i landet. Till förbundets verksamhetsformer hör arbete med familjer, samtal med enskilda personer som löper risk för marginalisering, musikgrupper på ålderdomshem och riksomfattande seminarieverksamhet. Förbundet upprätthåller ett studenthem för kvinnliga studerande i Helsingfors och ger sedan 1909 ut tidningen Valkonauha. Vita Bandets verksamhet bygger på den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem."

Vita Bandets internationella bönedag firas i år 25.9. Vita Bandet har sina rötter i 1870-talets USA, varifrån denna kristna kvinnorörelse för nykterhet och omhändertagande av behövande spred sig till Finland 1896. Den första föreningen inom Vita Bandet i Finland grundades i Åbo för exakt 120 år sedan! Vita Bandet är känt runt om i världen för att stå för ”organiserad moderskärlek”. Som motto har rörelsen från första början haft en evangelievers med anknytning till söndagens tema: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” Vita Bandets logotyp, en vit rosett, och orden ”För Gud, hem och alla länder” används världen över, och rörelsens många föreningar förenas varje dag i bön.

Till Förbundet Vita Bandet i Finland, grundat 1905, hör nio lokalföreningar på åtta orter: Helsingfors, Kuopio, S:t Michel, Tammerfors, Tavastehus, Uleåborg, Villmanstrand och Åbo.

Vi vore tacksamma om också er församling kunde ha vår verksamhet som böneämne eller kollektändamål under Vita Bandets internationella bönedag. Vita Bandet har alltid haft stark anknytning till kyrkan, och våra lokalföreningar ställer gärna upp på olika sätt under söndagens gudstjänst, till exempel som textläsare eller uppbärare av kollekt.

Våra föreningar kommer inom kort att börja kontakta församlingar inom sina respektive områden för att diskutera möjligheter till samarbete. Eftersom det finns många församlingar att kontakta får ni, om ni redan nu har idéer och förslag, gärna hjälpa dem på traven genom att kontakta dem först!

Helsingfors:
ordförande Pirjo Kivelä-Ristevirta (pirjo [dot] ristevirta [a] gmail [dot] com)
viceordförande Marita Saarela (maritasaarela [a] hotmail [dot] com)

Helsingforsregionen:
verksamhetsledare Maria Nuutinen (maria [dot] nuutinen [a] saunalahti [dot] fi)

Kuopio:
ordförande Hannele Nykänen (lmh [dot] nykanen [a] gmail [dot] com)
viceordförande Anne Paulo-Tuovinen (anne [dot] paulo [dot] tuovinen [a] gmail [dot] com)

S:t Michel:
ordförande Liisa Ahonen (liisa [dot] ahonen [a] pp7 [dot] inet [dot] fi)
sekreterare Päivi Nykänen (nykanen [dot] paivi [a] kolumbus [dot] fi)

Tammerfors:
ordförande Salme Elo (salme [dot] elo [a] netti [dot] fi, tampereenvalkonauha [a] gmail [dot] com)
viceordförande Leena Rauhala (leenarauhalalr [a] gmail [dot] com)

Tavastehus:
ordförande Jaana Rusko-Laitinen (jaana [dot] rusko-laitinen [a] hmledu [dot] fi)
sekreterare Anna-Mari Laine (ranna [dot] laine [a] gmail [dot] com)

Uleåborg:
ordförande Maritta Pietilä-Holopainen (marittapietila [a] gmail [dot] com)
viceordförande Irmeli Kaipainen (aurinkokoti [a] luukku [dot] com)

Villmanstrand:
ordförande Pirjo Alatalo (ps [dot] alatalo [a] suomi24 [dot] fi)
sekreterare Elli Martikainen (ellianneli [a] hotmail [dot] com)

Åbo:
ordförande Pirkko Larkela (pirkko [dot] larkela [a] hotmail [dot] fi)
sekreterare Päivi Pennanen (mappapennanen [a] gmail [dot] com)

Med önskan om Guds rika välsignelse

Salme Elo
ordförande

Irja Eskelinen
generalsekreterare

Det går också bra att kontakta Förbundet Vita Bandet i Finland, tel. 09-1351268, irja.eskelinen(at)suomenvalkonauhaliitto.fi. Som dess generalsekreterare hjälper jag gärna själv till i den mån jag har möjlighet, bland annat genom att medverka vid er gudstjänst. Jag är prästvigd 1989 för tjänst inom Förbundet Vita Bandet i Finland. Jag har skrivit ett förslag till predikan med tanke på Vita Bandets bönedag, och jag hoppas ni har nytta av den antingen som predikan 25.9 eller i ett annat sammanhang där en inspirerande berättelse passar in. Jag tar gärna emot feedback på texten!

FÖRSLAG TILL PREDIKAN: DET DUBBLA KÄRLEKSBUDET (Matt 22:34–40)

Goda förebilder ger styrka. De flesta som haft en stor positiv inverkan på världshistorien har inspirerats och uppmuntrats av någon annans exempel. Vita Bandet har under sin historia haft många sådana inspirationskällor, och berättelserna om dessa personer är en viktig del av vår tradition. Dessa berättelser handlar dock inte om vad människor gjort och åstadkommit av egen kraft, för vi vill fästa särskild uppmärksamhet vid hur tro och bön spelat en avgörande roll. Berättelserna vittnar om att Gud är en god fader som vi tryggt kan närma oss med våra böner. Enligt Jesus vet Fadern vad vi behöver redan innan vi bett honom om det (Matt 6:8).

Kvinnorna inom Vita Bandet hade en stark tro på att Gud tog hand om dem. Denna tillit ledde dock inte till passivitet och likgiltighet för världsliga frågor, utan tvärtom till ett starkt engagemang för samhällets bästa. Frances Willard i USA, Maria Stenroth i Finland och många andra mer eller mindre kända eller bortglömda gestalter i Vita Bandets historia såg livet som en Guds gåva, en möjlighet att leva i kärlek till medmänniskorna.
Den här gången ska jag berätta för er om två personer vars kärlek till Gud och andra människor fick dem att uträtta något stort. De tog på sig Guds rikes ok, ett ok som inte tyngde ner dem, utan bar dem, och som än i dag utgör den kraft som Vita Bandets verksamhet vilar på.

Frances Elisabeth Willard

Under Frances Elisabeth Willards tid blev Vita Bandet sin tids mest utbredda kvinnorörelse. Willard dog redan som 58-åring men hann trots det uppleva en hel del, och i dag är hon känd runt om i hela världen. Enligt forskare var Willard under sin tid lika känd som Eleanor Roosevelt ett halvsekel senare!

Att gå med i en nykterhetsförening som Vita Bandet kändes naturligt för Willard. Den pågående industrialiseringen, utbyggnaden av vägnätet och flyttvågen från Irland och andra europeiska länder medförde ökad alkoholkonsumtion med tillhörande samhälleliga problem. Problemen fick kvinnor att inleda det som kom att kallas ”kvinnornas korståg”. Kvinnor förenade sina krafter och drog ut på gatorna för att be och sjunga utanför krogar, och detta ledde på många håll till att försäljningen av alkoholhaltiga drycker upphörde.

Även om Willard kallade kvinnornas korståg ”en andra pingst” förde hon inte endast en andlig kamp, utan hon ansåg det vara nödvändigt att göra rörelsen politiskt aktiv. Till skillnad från många av sina samtida insåg hon att nykterhetsreformen hörde ihop med andra djupgående förändringar samhället stod inför. Willard betonade att personlig tro och ihärdigt arbete för kollektiva mål utgjorde en god grund för en meningsfull tillvaro.
Vita Bandet i hela världen blev som en familj för Willard då hon 1891 valdes till ordförande för det nygrundade Vita Bandets världsförbund. I sitt arbete förenade Willard meningsfränder från olika länder och olika samfund. Således blev Vita Bandet den första ekumeniska kvinnorörelse som fått så stor utbredning.

Willard dog 17.2.1898 i New York, försvagad av influensa och kronisk anemi. En staty över Willard restes 1905 i Statuary Hall i Washington, DC, en sal i kongressbyggnaden där varje delstat får ställa ut två statyer. Willards hem i Evanston, Illinois gjordes om till ett museum, Willard House.
Willard kom efter sin död att betraktas som något av ett helgon, och skolor, sjukhus, parker och vägar har fått namn efter henne. Även om Willards namn därmed inte blev bortglömt, försvann något av den inre drivkraft hon utstrålat, ett sinne som ständigt sökt det nya, velat växa, haft många idéer och tidvis varit rentav rastlöst. Författaren Gamaliel Bradford skrev följande om Willard 1919: ”Willard ville verkligen att folk skulle lämna alkoholen. Hon hade själv levt sitt liv med en brinnande passion för att göra det goda, och jämfört med en sådan passion tedde sig all annan stimulans som blek och vattnig. Under sitt liv var hon varken helgon eller martyr, och ’himlen vet’ hur hon klarade av att känna sig trygg med sig själv och njuta av tillvaron.”

Maria Stenroth

I Finland kom Maria Stenroth att spela en liknande roll inom Vita Bandet som Frances Willard i USA. Stenroth föddes i Helsingfors men växte upp i Laukas, där hennes far Otto Stenroth var kyrkoherde. Denna prästfamilj följde med vad som hände i samhället och tog ställning till aktuella frågor som berörde det. Vid prästgården i Pellosniemi hörde det till att aktivt ta hand om församlingsborna både i glädje och i sorg. Maria blev också ombedd att ställa upp i lantdagsvalet 1906, men hon avböjde trots att många samhälleliga frågor låg henne nära om hjärtat. Maria skrev också en hel del, och som författare använde hon pseudonymen Marja Salmela och Hanna Jaakkola.

Maria Stenroth hade många strängar på sin lyra och mycket att stå i. Förutom att hon var aktiv inom Vita Bandet och andra föreningar, skrev mycket och översatte texter, hade hon dessutom hand om sin mor, som blivit änka, och en stor mängd släktingar och vänner. Det var troligen överansträngning som till slut knäckte hennes hälsa. Hon hade ju trots allt varit en ledande gestalt inom Vita Bandet i Finland, en ung organisation vars framgång i hög grad varit beroende av Stenroths sociala nätverk, utbildning och språkkunskaper. Hon var också en kontroversiell figur eftersom vissa ansåg henne vara alltför allmänkristlig och andra alltför nära anknuten till folkkyrkan. Hon var ofta tvungen att utföra sina uppgifter under brådska och stress, och därtill led hon tidvis av ekonomiska problem. Maria dog tidigt i en ålder av 49 år.

Följande rader av Maria Stenroth (här översatta från finska) vittnar om hennes kärleksfulla inställning till livet:

”Jag vill inte jaga efter glädje, gå på en blomsterväg,
när andra sjunker ner i plåga, med tårar som dryck.
På din väg, Jesus, vill jag gå, bära de lidandes bördor,
ge mig genom din kärleks kraft nåden att visa kärlek.”

Med önskan om Guds rika välsignelse över er sommar,

Helsingfors 2.5.2016

Irja Eskelinen
generalsekreterare, pastor
Avdelningschef för Vita Bandets världsförbunds (WWCTU) kristliga arbete
irja.eskelinen(at)suomenvalkonauhaliitto.fi

www.suomenvalkonauhaliitto.fi/på-svenska
09-1351 268